Nu när New Wave banden från tidigt 80-tal gör mer eller mindre patetiska försök att rida på den våg av unga band som hämtat inspiration från just den eran, kan det vara på sin plats att påminna om vad de verkligen kunde prestera en gång i tiden.
Tears for Fears debut till exempel kom 1983 mitt under den hetaste New Romantics vågen. Och trots att skivan innehöll tre top 10 hits i England, Mad World, Pale Shelter och Change, blev albumet ganska överskuggat av andra mer framgångsrika band som Simple Minds, Duran Duran och Spandau Ballet med flera. Det var dock inte många av dessa bands skivor som höll lika hög klass som Tears for Fears The Hurting.
En skiva inspirerad av Arthur Janovs primalterapi som Roland Orzabal var intresserad av och som han presenterade för Curt Smith. Här bearbetade de båda sina, får man förmoda, jobbiga uppväxtförhållanden. I textrader som "And I find it kind of funny, I find it kind of sad. The dreams in which I'm dying, are the best I've ever had." målas en rätt mörk bild upp.
Men det är mest i musiken och framför allt sången som den här skivan har sin styrka. Och även om det är Curt Smith som sjunger på hitsinglarna så är det Roland Orzabals något bredare röstregister som imponerar mest. Som i låtarna Memories Fade, Watch Me Bleed och Start of the Breakdown där skivan når sina absoluta höjdpunkter.
För er som fastnade för Gary Jules version av Mad World förra året är det här ett givet köp. |
|
